Hej Bortglömda bloggen!

Gud det var länge sen! Var ska jag börja?

Idag arbetar jag som löneadministratör på en anläggningsfirma. 
Jag håller på att separera, xet har en lägenhet, men tar inte med sig allt från mig. Barnen sover sö-fre växelvis hos oss. Helgerna spontant. 

Jag har valt fel yrke. Behöver inte lägga ut mer än så, men jag är inte stimulerad på jobbet. Varken av uppgifterna eller av chefer. Jag har en ansvarsposition, men behandlas som en assistent. Tror inte att byte av arbetsgivare heller skulle hjälpa.

Innan jul fick jag mail. Ett totalt oväntat mail. 
Från Sophiahemmet Högskola. Jag är antagen. Antagen!
Till Sjuksköterskeprogrammet. JAG! 

Voine, voine. Det gjorde allt. Jag vet nu vart jag ska. Men problemet att börja nu i januari är att jag inte bara kan släppa mitt jobb, någon måste kunna ta över. 
Jag är mitt i en separation, en långdragen sådan. Som jag inte kan skynda på så mycket mer, jag måste få dispans till hösten.
Sagt och gjort, jag mailar till skolan och får svar dagen efter. Jag får börja i höst!
Det är inte så lätt att få skjuta på studiestarten egentligen, men ödet vill mig något. 

Ekonomin då? 
Jag har med matkonto utgifter på ca 20000 och med CSN får jag ut 14000 kr i mån de 2 första åren. (om inte xet ska jävlas, så får jag behålla barnbidraget och får då 2200 kr till)
Sista året får jag ut 10000 kr. Det är min hyra och el det. 
Men jag tänker, att jag är en god person, som vill gott, och detta är en period i mitt liv. 
För att komma hem igen. Det MÅSTE bara lösa sig. 

Här börjar min resa tillbaka till mig själv. 
Häng med på resan, om du vill.

#ensamstaendestudent #smabarn #sjalvstandig

Doktorsbesök

Idag var jag hos doktorn.
Jag bokade tiden för ca tre veckor sedan och på jobbet idag kändes det helt menlöst att åka dit.

Väl inne hos doktorn brast det.
Jag är så trött och ledsen hela tiden.
Jag berättade om min isolering, om hur jag upplevde det att bli mamma, om hur jag tagit alla vaknätter, tagit hand om barn, man och så långt jag orkat, hemmet. Att jag inte har ett nätverk, att mina föräldrar, som är de enda i släkten, hur dåliga  de än är, ställer upp så gott de kan. Och att jag äntligen är på väg att separera från den som är så avundsjuk och aldrig velat mig väl.

Jag ska bli kontaktad av deras KBT-terapeut inom två månader.

Hemma efter middagen försökte jag planera med min snart fd sambo eftersom jag snart ska på konferens och utbildning en hel vecka. Det gick åt helvete. Han blev sur och kan absolut inte rucka på sina arbetstider, även fast han pratat med sin nye arbetsgivare om hämtning/lämning. Så nu vet jag inte alls hur jag ska kunna lämna mina barn en hel vecka, när jag ska vara ute på Lidingö kl 08 varje dag. Tack för hjälpen idiotkarl.

Ska bli så skönt att bli av med honom! Hoppas att värden ringer inom kort..

Natt

Ny säng
Rena sängkläder
Två varma små underverk snusande
Fantastisk känsla
<3

Tyresta Nationalpark

Barnen ville sova hos mormor o morfar till igår.

Jag vaknade halv sju, tittade på klockan, surfade lite på mobilen och somnade om.
Vid tio vaknar jag med ett ryck!
Någon tar sig in i lägenheten, kan det vara IKEA som kommer med sängen?
Yrvaket slänger jag mig upp ur sängen för att mötas av mitt X, som kommer in med två kassar med mat.

-Hej! Sover du fortfarande? Säger han glatt.
Just det, jag meddelade aldrig att IKEA aldrig kom igår, så jag behövde inte hjälp idag. Nåja, han är på bra humör, så låt gå.

-Jag tänkte fixa frukost till dig, fortsätter han. Sån är han, när han mår bra. Omtänksam, hjälpsam.

Till frukost fick jag omelett, lufttorkad skinka, God juice, jordgubbar m grädde och kaffe till. Jättelyxigt!

Vi satt och pratade länge vid köksbordet, om hur framtiden ser ut, vad vi vill med barnen, Hur han ska göra tills han lyckas ordna med boende. Allt kändes bra!

Vi bestämde att vi skulle umgås hela dagen, hämta barnen och åka till Tyresta för att komma ut i skogen. Kanske plocka lite blåbär. Sagt och gjort, väl ute i Tyresta springer vi på en svart huggorm, det första vi gör. Så vackert djur!
Plockar blåbär, fikar, myser och har det bra allihopa. En perfekt dag, igen, hela familjen.

Klockan blir mycket och vi bestämmer att de sover hos mig, alla tre och åker till hans tillfälliga boende dagen efter, så jag får vara med mig själv.

På kvällen börjar jag känna mig kvävd igen, Vi har sex, men det känns mer som ett ligg där jag är egoistisk och bara gör det för min egen skull.

På morgonen idag, vaknar jag som vanligt av barnen, han sover och irritationen infinner sig på en gång.
Aaaah, jag vill inte ha honom här! Stökar ner och är bara jobbig.

Droppen är när min son hittar en pälsänger i sin sparbössa. Jag blir skitirriterad, vilket han Xet märker och DÅ får han bråttom iväg med barnen.

Äntligen får jag ha mitt hem ifred igen! Det är såhär jag vill ha det. Ingen annan som bor här och rör till det. Jo, barnen såklart, men ingen jädra karl.

Låt stå! ;-)

Ångest

Va fan!
Den där jävla pengaångesten är redan här. Kalkylerar varje krona i huvudet.
Och nu börjar semestern. Barnen måste få lite kul i sommar iallafall, det måste bli bra!

Igår på jobbet ringde det på min privata mobil. Det var ett företag som sett min profil på LinkedIn och var nyfikna på mig.
Först sa jag att jag inte var intresserad, men hon var så ihärdig, så jag tackade ja till en intervju redan på måndag. Jobbet skulle vara närmare hem, vilket är ett plus. Jag försöker att inte hoppas på att få det, eller ens att det ska hålla måttet på mina krav, men kul att ändå bli uppringd av ett företag sådär.

Hjärtat slår hårdare...

IiiFör varje meter jag närmar mig mitt hem, slår hjärtat hårdare och hårdare.
Klumpen i halsen hotar att explodera, tårarna får jag med våld hålla tillbaka.

Hur kommer det att se ut hemma?
Har han tagit med sig saker jag inte ens tänkt på som är hans?

Är det en enda röra när jag kommer hem? Precis som om jag haft inbrott?

Jag frågade honom om han skulle ta med sig möbler nu, men han sa att han inte tänkt det. Har han tagit Tv:n? Lakan? Handdukar?

Vill verkligen inte gå igenom detta, men eftersom vi är totalt olika, så är det ett måste. Jag orkar inte längre vara hushållerska, den enda föräldern, Hans slav. Inte heller ödsla min tid på någon som är så negativ, så arg och sur och som alltid gör som han själv vill.

Nu tog det slut.
På riktigt.....

Hjärtat är tungt

Då pluggar jag i lurarna och lyssnar på musik...

Separation suger.